Slängde upp en bunt med låtar HÄR

Så Länge som ni tankar kan ni juh alltid lyssna på denna låt






Rar Filen innehåller Bland annat låtar som:

Här är ditt liv (Med Baso)
Tack för att du finns (Med Baso, Danny och Melinda )
Svårhittat (med Baso)
Det som du har
Glider isär (Paniksyndrom)
fast jag vill
Krossa allt för cash
Mange - Tre farväl (med Shorty)
allting känns hopplöst
För bra för att vara sant
Himlen runt hörnet (Paniksyndrom)
En spark i bröstkorgen (diss)
Kollar tillbax
Kvinnan med stil
Lever i själen
Mamma
Med dig
Nu bankar vi Mio
När du svek mig
Så många gånger
Tagen under svarta vingar (Paniksyndrom)
Aldrig mer
Du kan vara min prins
Tårar på min penna (Paniksyndrom)

M,M

Låtar kommer på hedersord. med handen på mitt brustna hjärta min data gick sönder men det kommer.

Ni som inte fått skickade till er mail osv.
Jag lovar att jag ska sätta mig i slutet av nästa vecka och langa upp alla låtar jag har med mig
på en länk åt er som vill ha.
kan inte lova att jag har alla ni vill ha men jag har de flesta.

Eftersom det går segt här får jag väl tänka ut en ny taktik ;)
Jag kör en  Dagens 10 lista några dagar och se om det släpper lite så jag kommer igång igen att skriva.



DAGENS MÅENDE: Sjuk.....

DAGENS VILL HA: Halstabletter

DAGENS PLANER: Ja dagen har gått nu planerna var väl inte många mer än att vila.

DAGENS BÄSTA: Det är fredag :)

DAGENS SÄMSTA: att jag e sjuk

DAGENS HUMÖR: Lite halvt nere för att vi inte kunde åka till Örebro idag. Annars är det awesome :)

DAGENS LÄNGTAN: Brorsbarnen <3

DAGENS FUNDERING: Varför jag o Emma egentligen jobbade hos riksbyggen några dagar en sommar för mycket längesen?

DAGENS LÅT: Sam-E - Ett sista farväl

DAGENS FILM/PROGRAM/SERIE: Star Trek ;)

Jag saknar er varjedag...

 

 

 

Vi hade det så jävla underbart på Thassos!!
Har hur mycket bilder som helst men jag orkar inte lägga upp så många så dessa får räcka :)


Från våran balkong :)



Vi är på krabbjakt :)



Stranden vid hotellet


Softar i cafe delen på hotellet



Steffo hämtade sjöstjärnor till Neo och Liam från Golden beach



Åker runt på Thassos



Thassos


På väg hem :/

Allt jag ville ha var ett erkännande att bara kunna få någon sorts upprättelse för det som hände.
Alla de år jag lidit på grund av det som hänt.
Men inte ens det kan du ge mig trotts att du gav mig sår i min själ som aldrig kommer läka.
Och vad har jag för anledning för att ljuga?
Det finns ingen anledning att ljuga, jag skulle aldrig i min vildaste fantasi kunnat fantisera ihop något sådant.
Jag har grundat, analyserat allting i så många år om varför, varför gjorde du så, du som var en av de som skulle skydda mig.
varför vilja skada mig?
Jag ska inte behöva må dåligt och gömma mig när jag inte gjort fel, varför ska jag det?
jag har gömt mig och hållit det hemligt inte minst för din och familjens skull.
Men jag har inte ens fått ett förlåt under alla år, ingen har ens frågat hur jag mår.
Ingen har brytt sig om att ens kunna gett mig en kram och sagt att såren kanske läker en dag och du behöver inte vara ledsen längre.
för andra gången jag vågade, tog mig styrkan.. och jag hoppades, jag vet inte vad jag hoppades på
men liksom idag någon sorts upprättelse.
men alla som pratade vände ryggen ifrån det och den dagen tappade jag hoppet om att någonsin få ett förlåt.
Nu kanske ni förstår vad jag menar när jag har svårt att prata om känsliga ämnen och lita på någon.
Vem ska jag lita på? Det var inte mitt fel, jag gjorde inget..
Endå är det jag som fått gått och mått sjukt dåligt i så många år.

Jag vill inte gå med det längre, det har förstört mycket för mig inte minst i relationer.
Så är det och det är sanningen.
Synd nog kan du inte än idag stå för det äns.
Måste jag behöva anmäla för att kunna få min upprättelse någon sorts pusselbit för att kunna försöka acceptera det och gå vidare?
Ska de behöva gå så långt tycker du?
jag tänker då inte på dig utan på resterande nära, hur jobbigt och svårt de även skulle bli för dom.
Allt pga att du inte kan stå för något som hände för 17 år sen.

Jag hoppas du gråter när du ler.

Vart ska jag börja.. vad ska jag skriva...
Jag knappt sätta det i ord för det är så mycket bra tankar, så mycket bra känslor.
Jag har börjat leva mitt liv, har sakta börjat krypa fram ur mitt skal och vågat ta väldigt stora steg framåt i livet.

Jag spenderar livet med mitt livs kärlek Stefanos och kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig i mitt liv mått så bra. Jag ser fram emot att få dela resten av mitt liv med världens finaste man <3
I sommar ska vi 2 åka till Grekland och jag känner på mig till 100% att det kommer bli mitt livs resa.
Efter det blir det att åka till Finland i några dagar och det bästa av allt är att vi ska förlova oss.

Jag visste inte att man kunde känna så mycket kärlek för någon, det är helt galet hur mycket jag älskar dig.
Jag älskar varje del av dig, alla dina sidor, din humor, ditt sätt att vara på, hur du pratar och skrattar, dina tårar, ditt söta ansikte och varje cm av din kropp.
Jag ger mitt liv till dig och när utredningen och behandlingen är klar så flyttar jag ifrån min hemort för att starta ett nytt liv med min älskade fästman och Neo, jag fick med en liten tjatröv på köpet när Steffo och jag blev tillsammans ;) Jag tycker om Neo väldigt mycket och han säger till mig att han tycker om mig, vilket märks på honom oxå lille sötlöv <3

Nu har jag de flesta låtar jag gjort på datorn.
många har skrivit som saknar vissa.

Söker du någon speciell låt jag gjort ?  
kommentera och glöm inte skicka med din mail adress så skickar jag länk till låten du letar efter.

jag ska slänga upp alla nån dag nånstanns men just nu orkar jag inte ;)

Grattis på födelsedagen vart du än befinner dig.
Jag älskar dig.

Shorty är härmed åsna året ut / Baso

Om en speciell pojke jag håller varmt om hjärtat.

Jag ville prata med dig och visa dig allting jag kan göra.
Men jag sitter här och kollar på och förstår inte varför jag inte kan fråga dig om vi kan leka.
Jag önskar jag hade styrkan att fråga, en dag. Kanske imorgon.
Du har säkert frågat mig om jag vill leka, du har säkert försökt bjuda in dig själv i min lek.
Men när jag inte kan svara vänder jag mig om, när jag egentligen vill le emot dig och leka tillsammans.
Jag vet att jag är annorlunda. Jag vill vara som dig.
Jag kunde inte prata idag men mamma säger att det inte gör något.
Jag provar igen imorgon.

Jag älskar dig <3

7/1 - 2011


Vid ca 20.15 ringer Jenny ner till förlossningen.
Dom frågar om hon kan vänta en timme då det snart e skiftbyte så hon slipper byta barnmorska.
Jenny säger att det går bra och vankar omkring i lägenheten.
vi kollar lite på mumien och Jenny säger att hon har ont av värkarna men tror inte hon öppnats så mycket än.
Minndes då att Jenny sagt att det är vid 8-9 cm som de gör mest ont så jag frågar om de kan vara där någonstanns och hon bara ler.

Kl 21.00 säger Jenny att hon ska gå och vila och jag frågar henne om de e säkert att vi inte ska gå till förlossningen nu då?
Hon svarar med att nej jag ska bara vila så väck mig 21.15. 2sekunder efter hon sagt det kommer hon tillbax och säger nu måste vi gå.
vi slänger på oss alla kläder snabbt och går.
Vissa steg blir långsammare än andra som går jätte snabbt. både jag och tobbe pratar lugnande när värkar kommer när vi går och Jenny säger när vi gått hälften att hon läcker.
Shit vattnet tänkte jag och kollar på Tobbe, jag håller mig lugn för Jennys skull.

vi är framme ca 21.15 vid förlossningen. jenny får väga sig innan vi får gå in i förlossningsrummet nu är kl 21.20.
Jenny går och kissar och får en sån sjukhus tröjklänning och lägger sig på sängen.
Hennes barnmorska börjar precis sitt pass och hälsar på oss allihop medan Jenny har en värk.
Hon får på Jenny en grej på magen som mäter värkarna hon hinner inte mer än att få på den på Jenny innan Jenny skriker rakt ut: -Bebisen kommer!!

Barnmorkarn agerar som blixten och hjälper Jenny att slita av sig byxorna.
Barnmorskan säger till mig och Tobbe att trycka på signal knappen nu fort.
Vattnet kom när vi hade gått till förlossningen, Jenny var helt öppen och huvudet var på väg ut.
Hon säger till Jenny att inte krysta och Tobbe hjälper till igenom att prata med Jenny och försöker få henne hålla ihop en liten stund till.
Barnmorskan ber Tobbe ta en plastpåse som ligger inne på rummet och öppna den och ta ut alla grejjer.
Tobbe river upp påsen och Jenny ligger och försöker hålla emot.
Vad gör jag? Kollar på och hinner knappt fatta vad som händer.
Den andra barnmorskan kommer rusande in igenom dörren.
Klockan är 21.30. Jag ser en bebis som kommer ut och hör Jenny säga. säg inte vad det är.
Barnet ligger nu på Jennys mage. Tobbe har tårar i ögonen och jag e fortfarande chockad..
vad hände egentligen? så snabbt?

Barnmorskan visa moderkakan o hur den legat och visar påsen bebisen vart i medans Jenny amade.
både jag och jenny var jätte intresserade , Tobbe blev vit i ansiktet och höll för ögonen. han har jätte svårt för blod.
Jag fick klippa navel strängen och klä på bebisen kläder + även mata med nått speciellt som bebis skulle ha eftersom bebis var så liten, så den behövde lite extra :)


Nu efteråt e jag fortfarande chockad, det har inte lagt sig än.
Det jag fick vara med om var något magiskt. Det var som en bit från ljusblå himel som satte sig långt in i hjärtat.
Mycket tankar har kommit efteråt som tex:
Hade vi gått 21.15 hade vi aldrig hunnit fram. jag och tobbe hade med största sanorlikhet fått agera barnmorskor i tamburen på sjukhuset eller ännu värre utomhus innan dom ens hunnit kommit ner.
så jag e glad att hon ändrade sig med att gå när hon väl gjorde.

Tycker Jenny e så duktig och stark, hon klarade en förlossning helt utan smärtstillande.
Gick en hel dag hemma och fick värkar utan att säga ett ljud... super kvinnan? ja
Jag anser henne inte som mänsklig ;)

Tack för att ni ville att jag skulle vara med på förlossningen. att jag fick vara med, det går inte att beskriva i ord hur mäktigt och magiskt och i detta fall även chokerande då det gick så ruskigt fort.
Får du chansen att vara med om en omföderska ska föda... tacka inte nej om du får erbjudandet att vara med, du kommer aldrig vara med om någonting liknande.

jag är världens stoltaste och lyckligaste faster!