shorty

Jag och Jimmy satt och prata om paniken här om kvällen och kom då på en väldigt bra sak jag ville skriva i bloggen.
 för dom som har panikångest kan det vara intressant att läsa :)

Det är alltså hur man kan se panikångesten, jag fick lära mig detta när jag gick KBT



Hur paniken växer:
Man kan se panikångest som en tiger.... först är den liten och söt men matar man den blir den tillslut stor och farlig..
Det dom menar med det är att paniken är liten i början men för varje gång du viker undan, springer iväg och inte stannar kvar på platsen där det känns hemskt så matar du tigern. när du matat den tillräckligt mycket är den fullvuxen och riktigt farlig.

När paniken krymper:
Då kan man se paniken som en lök.
En lök är uppbyggd av lager, se dom lagrerna som paniken.
För varjegång du lyckas stanna kvar och vänta ut paniken där attacken kommer tills du inte blir rädd för den platsen mer så försvinner ett lager på löken. När du tillslut inte skräms av attackerna och kan kontrollera dom så har du lyckats skala av så många lager på den löken att bara det sista lilla "fröet" i löken är kvar.. kasta bort den :)




Träning:

Jag skulle kunna skriva hundra sidor om hur man bäst kan träna bort sin rädsla men tiden finns inte :(
Det första alla borde få veta som har panikångest är att det går att bli frisk!
Jag har tränat stenhårt i 1år nu och är ungefär halvvägs på min resa igenom detta helvete och jag tänkte dela med mig av hur jag har gjort osv. Jag har varit en sådan person som vet hur jag skulle göra men inte vågade ta steget över den där kanten.

Många tjatade på mig att jag var tvungen att gå ut, jag var tvungen att göra si eller så.
Men det resulterade i att jag blev mer tillbaka dragen och stressad och fick mer ångest över det som väntade mig.

1. Den dagen JAG var redo var den dagen jag tog första steget mot min frihet. Jag tog steget när jag kände att "okej nu är det dax, nu är jag så pass stark" Inte för att folk tjatade på mig, jag hatade det.

2. Små steg är viktiga och att skynda långsamt. Mitt första mål när jag började träna var att klara av att gå upp till en skyllt där skogen började. det var ca 150 meter. Jag gick långsamt och kände paniken komma... då stannade jag... och väntade.. jag vände inte tillbax utan lät attacken ha sin gång. jag kollade runt på allt som fanns att titta på.. haha fast det fanns juh knappt nått men jag kände att det var viktigt att inte tappa kontrollen och inte känna efter var paniken var nånstanns.
Efter ca 10 min hade paniken lagt sig då fortsatte jag gå... jag kände paniken komma och jag stannade på en gång och gjorde samma sak igen tills den var helt borta.
tillslut kom jag upp till skylten och som belöning fick jag gå hem igen.
jag kunde kanske få 4 st på sin höjd dom första gångerna jag gick till den där skylten.
Det viktigaste i detta är att sätta upp ett fast mål (som jag med skylten) jag gick inte dit 1 ggn.
utan varjegång gick jag dit och hem 3 gånger  efter varandra. tills den dagen jag kunde gå till den där skylten utan att vara rädd att gå dit.
Efter jag klarade den skylten gick jag dit igen men la på kanske ca 200 meter och gick tills jag inte var rädd längre.
man måste träna varjedag.
så man kan skapa sina egna mål men du ska inte gå dit du vet att du inte är rädd. du ska alltså möta panikångesten.

sen började jag träna med att åka bil med Jimmy och vi satte mål att åka bil ist och åkte till affärer och ibland väntade jag i bilen och ibland fick vi vänta ut paniken.


detta är något man får lära sig på KBT.
Jag skrev nyss att man måste möta och varför gick jag då inte med in jo detta är någonting man oxå lär sig¨,
man sätter paniken på en skala 0-100 
0=ingen panik
100= den värsta attacken jag vart med om.

dom gånger jag suttit kvar eller vart tvungen att ge med mig med paniken är dom gånger paniken legat över 80, det är dom gånger paniken lyckats tagit sig till stället jag inte klarar av.
men ligger paniken under 80 så stannar jag alltid kvar.
men detta system med skalor osv bör man nog endast andvända när man gått eller går KBT
för jag är ingen psykolog eller läkare.

3. Jag hade och har än idag några säkerhets grejjer för mig.
dom kan ses som skrattretande men har man inte nån trygghet skaffar man sig ofta säkerhetsåtgärder själv, Ibland gör man det utan att tänka på det.

Först så var det att ha med sig papper i bilen.. varför? jo jag var rädd att blöda näsblod.. (jag började aldrig blöda näsblod)

sen blev det en påse varför? jo jag kunde juh spy (jag spydde aldrig)

nu är det bil nycklar som gäller och dom har vart med från och till under hela resans gång. jag måste ibland ha bil nycklarna, då vet jag att jag kan springa ut till bilen när jag vill.

Sen har jag Oftast med mig vatten det har kommit nu på senare. det är en säkerhet som knappt nån frågat mig om och jag har säkerligen sagt att det är för medicinens skull.. visst det är det oxå men det är i första hand ifall de skulle kännas konstigt i halsen och jag måste dricka något, annars blir jag rädd.

dessa säkerhets grejjer ska man inte ha och bör vänja sig av med dom. Men de gör man la med tiden, jag gör det när jag är redo för det.

4. En annan grej jag fått lära mig e avslappning och andning. men jag andvänder mig inte mycket av de för jag tycker det känns obehagligt. När man får panik andas man med halsen visste du inte de kolla nästa gång :P
man ska lära sig andas med magen ist och alla vet väl hur man gör de antar jag? lungt ska man andas inte hyperventilera utan man ska ta kontroll över det med.

Själv andvänder jag mig som sagt inte av de med magen. jag försöker andas lungt utan att puta ut magen och grejja. långa djupa andetag och ibland även nypa mig själv i händerna för då går tankarna på smärtan ist för paniken. jag brukar även spela eller kolla tv om de finns nån i närheten.


Nu orkar jag inte skriva mer men tanken i slutet är att man ska kunna få en panikattack utan att bli rädd för den och utan alla säkerhetsgrejjerna som vatten, nycklar. tv och spel. och utan allt nypande i händerna :)