shorty

Nu e jag fast i nån verklighet som ja inte tycker om.
samtidgt känns det som jag nått något stadie och jag har fastnat där.
Ja gillar inte denna sida av mig själv där jag  inte  tycker om nått alls,
där det bara fortsätter att regna i mitt hjärta.
allting skuggas utav svarta kanter och resten av dagarna är mest en overklig dimma.
ja känner inte igen mig själv just nu, för den jag är nu är inte jag så vem e jag? eller vem vill ja vara nu?
ja känner att jag vill vakna o leva lite för en liten stund.
Men det får ta den tiden det tar helt enkelt.
Alla tankar som kommer upp kretsar bara runt dig,vi pratar bara om dig.
vi försöker prata om annat oxå och försöker skrattar då och då mellan gråten och ångesten.
Jag önskar varje gång ja lyckas somna att vakna upp och allt bara var en dröm.
men verkligheten slår tillbax hårt när man vaknar upp i samma dimmiga sorg dagen efter.