shorty

7/1 - 2011


Vid ca 20.15 ringer Jenny ner till förlossningen.
Dom frågar om hon kan vänta en timme då det snart e skiftbyte så hon slipper byta barnmorska.
Jenny säger att det går bra och vankar omkring i lägenheten.
vi kollar lite på mumien och Jenny säger att hon har ont av värkarna men tror inte hon öppnats så mycket än.
Minndes då att Jenny sagt att det är vid 8-9 cm som de gör mest ont så jag frågar om de kan vara där någonstanns och hon bara ler.

Kl 21.00 säger Jenny att hon ska gå och vila och jag frågar henne om de e säkert att vi inte ska gå till förlossningen nu då?
Hon svarar med att nej jag ska bara vila så väck mig 21.15. 2sekunder efter hon sagt det kommer hon tillbax och säger nu måste vi gå.
vi slänger på oss alla kläder snabbt och går.
Vissa steg blir långsammare än andra som går jätte snabbt. både jag och tobbe pratar lugnande när värkar kommer när vi går och Jenny säger när vi gått hälften att hon läcker.
Shit vattnet tänkte jag och kollar på Tobbe, jag håller mig lugn för Jennys skull.

vi är framme ca 21.15 vid förlossningen. jenny får väga sig innan vi får gå in i förlossningsrummet nu är kl 21.20.
Jenny går och kissar och får en sån sjukhus tröjklänning och lägger sig på sängen.
Hennes barnmorska börjar precis sitt pass och hälsar på oss allihop medan Jenny har en värk.
Hon får på Jenny en grej på magen som mäter värkarna hon hinner inte mer än att få på den på Jenny innan Jenny skriker rakt ut: -Bebisen kommer!!

Barnmorkarn agerar som blixten och hjälper Jenny att slita av sig byxorna.
Barnmorskan säger till mig och Tobbe att trycka på signal knappen nu fort.
Vattnet kom när vi hade gått till förlossningen, Jenny var helt öppen och huvudet var på väg ut.
Hon säger till Jenny att inte krysta och Tobbe hjälper till igenom att prata med Jenny och försöker få henne hålla ihop en liten stund till.
Barnmorskan ber Tobbe ta en plastpåse som ligger inne på rummet och öppna den och ta ut alla grejjer.
Tobbe river upp påsen och Jenny ligger och försöker hålla emot.
Vad gör jag? Kollar på och hinner knappt fatta vad som händer.
Den andra barnmorskan kommer rusande in igenom dörren.
Klockan är 21.30. Jag ser en bebis som kommer ut och hör Jenny säga. säg inte vad det är.
Barnet ligger nu på Jennys mage. Tobbe har tårar i ögonen och jag e fortfarande chockad..
vad hände egentligen? så snabbt?

Barnmorskan visa moderkakan o hur den legat och visar påsen bebisen vart i medans Jenny amade.
både jag och jenny var jätte intresserade , Tobbe blev vit i ansiktet och höll för ögonen. han har jätte svårt för blod.
Jag fick klippa navel strängen och klä på bebisen kläder + även mata med nått speciellt som bebis skulle ha eftersom bebis var så liten, så den behövde lite extra :)


Nu efteråt e jag fortfarande chockad, det har inte lagt sig än.
Det jag fick vara med om var något magiskt. Det var som en bit från ljusblå himel som satte sig långt in i hjärtat.
Mycket tankar har kommit efteråt som tex:
Hade vi gått 21.15 hade vi aldrig hunnit fram. jag och tobbe hade med största sanorlikhet fått agera barnmorskor i tamburen på sjukhuset eller ännu värre utomhus innan dom ens hunnit kommit ner.
så jag e glad att hon ändrade sig med att gå när hon väl gjorde.

Tycker Jenny e så duktig och stark, hon klarade en förlossning helt utan smärtstillande.
Gick en hel dag hemma och fick värkar utan att säga ett ljud... super kvinnan? ja
Jag anser henne inte som mänsklig ;)

Tack för att ni ville att jag skulle vara med på förlossningen. att jag fick vara med, det går inte att beskriva i ord hur mäktigt och magiskt och i detta fall även chokerande då det gick så ruskigt fort.
Får du chansen att vara med om en omföderska ska föda... tacka inte nej om du får erbjudandet att vara med, du kommer aldrig vara med om någonting liknande.

jag är världens stoltaste och lyckligaste faster!