shorty

Allt jag ville ha var ett erkännande att bara kunna få någon sorts upprättelse för det som hände.
Alla de år jag lidit på grund av det som hänt.
Men inte ens det kan du ge mig trotts att du gav mig sår i min själ som aldrig kommer läka.
Och vad har jag för anledning för att ljuga?
Det finns ingen anledning att ljuga, jag skulle aldrig i min vildaste fantasi kunnat fantisera ihop något sådant.
Jag har grundat, analyserat allting i så många år om varför, varför gjorde du så, du som var en av de som skulle skydda mig.
varför vilja skada mig?
Jag ska inte behöva må dåligt och gömma mig när jag inte gjort fel, varför ska jag det?
jag har gömt mig och hållit det hemligt inte minst för din och familjens skull.
Men jag har inte ens fått ett förlåt under alla år, ingen har ens frågat hur jag mår.
Ingen har brytt sig om att ens kunna gett mig en kram och sagt att såren kanske läker en dag och du behöver inte vara ledsen längre.
för andra gången jag vågade, tog mig styrkan.. och jag hoppades, jag vet inte vad jag hoppades på
men liksom idag någon sorts upprättelse.
men alla som pratade vände ryggen ifrån det och den dagen tappade jag hoppet om att någonsin få ett förlåt.
Nu kanske ni förstår vad jag menar när jag har svårt att prata om känsliga ämnen och lita på någon.
Vem ska jag lita på? Det var inte mitt fel, jag gjorde inget..
Endå är det jag som fått gått och mått sjukt dåligt i så många år.

Jag vill inte gå med det längre, det har förstört mycket för mig inte minst i relationer.
Så är det och det är sanningen.
Synd nog kan du inte än idag stå för det äns.
Måste jag behöva anmäla för att kunna få min upprättelse någon sorts pusselbit för att kunna försöka acceptera det och gå vidare?
Ska de behöva gå så långt tycker du?
jag tänker då inte på dig utan på resterande nära, hur jobbigt och svårt de även skulle bli för dom.
Allt pga att du inte kan stå för något som hände för 17 år sen.

Jag hoppas du gråter när du ler.