Ibland är det jobbigt att vara jag

 
Jag har alltid hört att jag är speciell när jag säger saker gör saker osv.
men jag ser mig själv som annorlunda och inte som de flesta.
 
Jag tänker ganska konstigt oftast,
jag pratar oftast innan jag tänker ,
jag låter känslor ta i överhand innan jag tänkt på varför jag är ledsen eller glad.
Jag funderar och analyserar saker för mycket. 
 
Tex så Är det  Jobbigt att alltid tro att människor har en baktanke eller vill vara elaka med de dom frågar eller säger till mig, jag har varit sån så länge jag kan minnas.
Jag kan svara på frågan men senare sitta och analysera vad människan frågade mig och frågan låter helt annorlunda i mitt huvud. 
 
 
 
jag kan låta negativ, men nu är det augusti vilket börjar ge mig mer ångest för mörker påverkar mig enormt och det ger mig lite energi.
Mycket av energin som jag känner att jag laddas med är som en snabb kolhydrat, effektiv men som snabbt går över. 
Det är så nu förtiden.
Det har blivit jobbigt att gå ifrån att 
Få full energi till inget.
jag är ute och umgås hela dagarna och kvällar mår bra och är glad Till att efter några dagar falla ut i tårar då hela kroppen säger stopp.
det ger mig ångest, jag gör mitt bästa och huvudet vill men kroppen säger ifrån och då säger den ifrån ordentligt.
Jag sov hur mycket som helst en dag för bara nån dag sen och tiden jag var vaken grät jag av ångest för då vill inte huvudet längre heller. 
 
 
Jag försöker vinna över mina diagnoser och det är tufft dels för att jag skäms, jag vill vara som andra men ibland tar det över och det känns som andra kollar snett på mig vid dessa tillfällen. 
Jag Sänkte medicineringen för ett tag sen och det har blivit svårare att hålla en jämn bana efter det.
jag hatar mediciner mer än något annat och jag vill inte ha dom.
 
Jag behöver en starkare rutin med min vardag och mer rutin blir det i höst och jag hoppas jag kan hålla den rutinen med allt vad det innebär.
Utan rutiner blir min hjärna vild och jag har svårt att få saker på plats jag blir slarvigare, jag blir ledsen, jag får ångest och de flesta dagar blir en soppa. 
 
 
Nya tider nya strider. 
 

Kommentarer
Postat av: Eme

Jag känner lite samma sak.. blir så less på mig själv och jag hatar mina diagnoser för att jag inte kan funka som alla andra, jag undviker saker där mina svårigheter gör sig påminda för att jag blir så arg och frustrerad över det som är svårt för mig.. jag slutade med min ångestdämpande medicin för ett år sedan men nu har ångesten kommit på ett annat sätt...jag överväger att börja med den igen men samtidigt blir jag så besviken på mig själv för de känns som ett bakslag...

Det kommer ljusare tider och saker blir bättre, men när det är som en bergodalbana undrar man vad det är för mening.

Kramar

2013-08-12 @ 12:17:39
Postat av: Roland

kika mest in för att se om du hade släppt nån ny musik egentligen men läste ditt senaste inlägg här.

Hoppas du blir bättre/får mer energi, ska inte säga att jag vet hur de känner dig för de är o ljuga men din musik har fått en bita ihop o nånstans gett ny enrgi till en så man orkar "strida" mot händelser i ens liv som vart jobbiga.

Kikar säkert in fler gånger o kollar vad som händer

2013-08-21 @ 23:34:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0