shorty

Nu har det varit såhär i veckor och jag börjar få slut på enegrin till något.
Medicinen hjälper inte längre och allt har bokstavligt talat gått käpp rätt åt helvete.
Ännu en gång har ja gått från att vara ute och må bra till att knappt kunna gå ut. med bil funkar det men att gå? nej aldrig. Gå i affärer? inte en chans, de går inte.
Ja ville aldrig tillbax till detta men det är väl helt enkelt så denna sjukdom funkar..
Jag har tappat tron till att det någonsinn kommer bli bra igen, har tappat allting ännu en gång och ja visste att jag aldrig skulle palla med detta en gång till.
människor nära mig kommer ikläm för att ja inte längre styr mitt egna liv.
det har aldrig varit min mening att såra någon.
Jag är så otroligt trött på allt vad sjukdomen är.

Nej ja behöver ingen empati eller sympati eller what so ever... skiten löser sig inte av det.... aldrig
det löser sig inte heller av att ja skriver det här.
saker brukar lösa sig det gör dom alltid men etta har ALDRIG gjort det de e bara ja som vart för dum för att inte kunnat se de innan.
Är det så här mitt liv ska se ut så kan det lika gärna va.


försöker bara ta ett andetag och se verkligheten för vad den är.


jag kommer säkert ångra att jag delade med mig av detta inlägg imorgon...
men de e juh bara ännu en sak som ställs upp på ånger listan...


Gone