Uppdate.
Oj vad längesen jag var här inne och skrev något, jag har helt enkelt glömt bort den.
Jag har funderat på att skriva men inte haft någon lust alls och sen har jag haft men har glömt.
Jaha en uppdate skulle detta vara då.
Saker är väl inte som vanligt någonstanns och för tillfället kan jag inte säga att jag mår speciellt bra, jag försöker se saker possitivt fast det inte är lätt alla gånger.
Ligger förtillfället ute hos mamma och pappa och "vilar" upp mig.
Jag förstår inte hur det kunde gå så snett med min panikångest som det faktiskt gjort?
Jag njöt av livet i över 6 månader, då jag hade kämpat som ett djur i över 1 år för att komma dit, tro mig jag var trött efter att ha slitit så hårt.
jag är än idag glad för min instatts, jag fick juh leva i 6 månader eller hur? :)
varför ska jag inte vara glad över dom månaderna?
Jag menar vissa får leva år efter år och andra är totalt förlamade och får inte leva alls.
Jag ligger väl där emellan någonstanns, det är inte synd om mig för detta är min verklighet, ska jag då gå runt och vara ledsen över det hela tiden? nej då kommer man ingenstanns i livet.
Jag mådde så bra och trodde min svåra kamp med min demon var över men sen försvann allting.
jag är tillbax igen på ruta ett, där jag var innan jag träffade Jimmy.
Den enda skillnaden som är nu är att jag tvingar mig själv att försöka bo i lägenheten även om jag käkar ett 20 tal lugnande om dan i lägenheten så försöker jag endå.
Jag tror jag tappade första fotfästet när jag och jimmy gick isär och sen blev det massa skit som fick mig att tappa resten antar jag.
äh jag kommer få nöja mig med att leva begränsat, vill dock inte leva lika begränsat som nu .
Skulle juh vilja leva i mitt hem utan attacker och kunna gå och handla själv och kanske jobba som assistent för en viss liten kille kanske. jag nöjer mig så, behöver jag mer? nej.
så länge jag får må bra kan jag äta tort bröd och dricka vatten hela livet ut.
jag bryr mig inte om att kunna jobba i framtiden med det jag helst vill.
Bryr mig heller inte om resor jag drömt om sen liten,
ja menar varför ska jag ge mig själv falska förhoppningar om ett fritt liv ?
jag nöjer mig med det lilla så länge jag får må bra.
Annars då?
det är sommar och den enda tiden då jag faktiskt kan mår bra eller tiden jag kan känna riktig lycka och lugn.
Tiden då poolen är framme, brorsbarnen kommer ut och badar och solar, vänner dyker upp och vi njuter tillsammans i värmen. vi grillar, mår bra och allting får bara vara.
Det har vart en jobbig höst och vinter och vår.
Nu vill jag ha en sommar jag kan minnas med glädje och leva på länge.
Vilket deprimerade inlägg det blev usch. imorgon kommer jenny och barnen ut och då ska vi ha mysigt i solen :)
Jag andas sommar!
Jag har funderat på att skriva men inte haft någon lust alls och sen har jag haft men har glömt.
Jaha en uppdate skulle detta vara då.
Saker är väl inte som vanligt någonstanns och för tillfället kan jag inte säga att jag mår speciellt bra, jag försöker se saker possitivt fast det inte är lätt alla gånger.
Ligger förtillfället ute hos mamma och pappa och "vilar" upp mig.
Jag förstår inte hur det kunde gå så snett med min panikångest som det faktiskt gjort?
Jag njöt av livet i över 6 månader, då jag hade kämpat som ett djur i över 1 år för att komma dit, tro mig jag var trött efter att ha slitit så hårt.
jag är än idag glad för min instatts, jag fick juh leva i 6 månader eller hur? :)
varför ska jag inte vara glad över dom månaderna?
Jag menar vissa får leva år efter år och andra är totalt förlamade och får inte leva alls.
Jag ligger väl där emellan någonstanns, det är inte synd om mig för detta är min verklighet, ska jag då gå runt och vara ledsen över det hela tiden? nej då kommer man ingenstanns i livet.
Jag mådde så bra och trodde min svåra kamp med min demon var över men sen försvann allting.
jag är tillbax igen på ruta ett, där jag var innan jag träffade Jimmy.
Den enda skillnaden som är nu är att jag tvingar mig själv att försöka bo i lägenheten även om jag käkar ett 20 tal lugnande om dan i lägenheten så försöker jag endå.
Jag tror jag tappade första fotfästet när jag och jimmy gick isär och sen blev det massa skit som fick mig att tappa resten antar jag.
äh jag kommer få nöja mig med att leva begränsat, vill dock inte leva lika begränsat som nu .
Skulle juh vilja leva i mitt hem utan attacker och kunna gå och handla själv och kanske jobba som assistent för en viss liten kille kanske. jag nöjer mig så, behöver jag mer? nej.
så länge jag får må bra kan jag äta tort bröd och dricka vatten hela livet ut.
jag bryr mig inte om att kunna jobba i framtiden med det jag helst vill.
Bryr mig heller inte om resor jag drömt om sen liten,
ja menar varför ska jag ge mig själv falska förhoppningar om ett fritt liv ?
jag nöjer mig med det lilla så länge jag får må bra.
Annars då?
det är sommar och den enda tiden då jag faktiskt kan mår bra eller tiden jag kan känna riktig lycka och lugn.
Tiden då poolen är framme, brorsbarnen kommer ut och badar och solar, vänner dyker upp och vi njuter tillsammans i värmen. vi grillar, mår bra och allting får bara vara.
Det har vart en jobbig höst och vinter och vår.
Nu vill jag ha en sommar jag kan minnas med glädje och leva på länge.
Vilket deprimerade inlägg det blev usch. imorgon kommer jenny och barnen ut och då ska vi ha mysigt i solen :)
Jag andas sommar!
.....
Som många gånger förr så finns ingen låt än denna som beskriver exakt panikångest..
exakt hur man ser på den, exakt hur det känns det är helt sjukt.
även nu att inte låten e de den handlar om egentligen så e de på pricken..
Vill även passa på att tacka dig som hjälpte mig en gång i tiden med ångesten du/jag/vi gjorde det grymt tillsammans. Men synd nog hade jag inte kraften att fixa det själv trots försök i snart 1 år.
tack för att du fanns och hjälpte mig som ingen annan kunnat eller kommer kunna.
Trots att vi inte hörs längre så e jag fortfarande tacksam över att du ville hjälpa mig och ja tar till mig av det du lärde mig än idag och det kommer jag aldrig glömma.
Det du gjorde för mig har ingen lyckats med och kommer nog till 99% inte lyckas med heller.
Saken e samma som igår...vilket liv....
får se när ja skriver nästa gång för de e mycket just nu.
Utan kontroll
Nu har det varit såhär i veckor och jag börjar få slut på enegrin till något.
Medicinen hjälper inte längre och allt har bokstavligt talat gått käpp rätt åt helvete.
Ännu en gång har ja gått från att vara ute och må bra till att knappt kunna gå ut. med bil funkar det men att gå? nej aldrig. Gå i affärer? inte en chans, de går inte.
Ja ville aldrig tillbax till detta men det är väl helt enkelt så denna sjukdom funkar..
Jag har tappat tron till att det någonsinn kommer bli bra igen, har tappat allting ännu en gång och ja visste att jag aldrig skulle palla med detta en gång till.
människor nära mig kommer ikläm för att ja inte längre styr mitt egna liv.
det har aldrig varit min mening att såra någon.
Jag är så otroligt trött på allt vad sjukdomen är.
Nej ja behöver ingen empati eller sympati eller what so ever... skiten löser sig inte av det.... aldrig
det löser sig inte heller av att ja skriver det här.
saker brukar lösa sig det gör dom alltid men etta har ALDRIG gjort det de e bara ja som vart för dum för att inte kunnat se de innan.
Är det så här mitt liv ska se ut så kan det lika gärna va.
försöker bara ta ett andetag och se verkligheten för vad den är.
jag kommer säkert ångra att jag delade med mig av detta inlägg imorgon...
men de e juh bara ännu en sak som ställs upp på ånger listan...
Gone
Medicinen hjälper inte längre och allt har bokstavligt talat gått käpp rätt åt helvete.
Ännu en gång har ja gått från att vara ute och må bra till att knappt kunna gå ut. med bil funkar det men att gå? nej aldrig. Gå i affärer? inte en chans, de går inte.
Ja ville aldrig tillbax till detta men det är väl helt enkelt så denna sjukdom funkar..
Jag har tappat tron till att det någonsinn kommer bli bra igen, har tappat allting ännu en gång och ja visste att jag aldrig skulle palla med detta en gång till.
människor nära mig kommer ikläm för att ja inte längre styr mitt egna liv.
det har aldrig varit min mening att såra någon.
Jag är så otroligt trött på allt vad sjukdomen är.
Nej ja behöver ingen empati eller sympati eller what so ever... skiten löser sig inte av det.... aldrig
det löser sig inte heller av att ja skriver det här.
saker brukar lösa sig det gör dom alltid men etta har ALDRIG gjort det de e bara ja som vart för dum för att inte kunnat se de innan.
Är det så här mitt liv ska se ut så kan det lika gärna va.
försöker bara ta ett andetag och se verkligheten för vad den är.
jag kommer säkert ångra att jag delade med mig av detta inlägg imorgon...
men de e juh bara ännu en sak som ställs upp på ånger listan...
Gone
Mamma jag åkte buss
Mamma jag åkte buss :) Jag vågade...
16 år var sista gången jag vågade åka...
Jag åkte den idag helt ensam. hade sån sjuk panik så hela kroppen skaka hela vägen..
16 år var sista gången jag vågade åka...
Jag åkte den idag helt ensam. hade sån sjuk panik så hela kroppen skaka hela vägen..
men mamma vet du?
jag klarade det :D
jag klarade det :D
Fråga om panikångest
Fick en fråga i bloggen men eftersom jag inte har nån blogg eller email att svara till så svarar jag här :)
Sanna:
jag har en liten fråga..
när du får paniken hur är det då? asså skakar du eller faller man i en gråt-attack?
har alltid undrat vad exagt det är som händer.. förstår fullständigt om du inte vill svara. kram sanna
Det första jag vill säga e att det är olika från person till person vad som händer och det är ofta olika från attack till attack om man säger så när man får en panikattack.
Jag har haft olika från attack till attack, och jag vet med mig att många andra har det med.
men de som ofta kommer hos mig är att jag får svårt att andas, klump i magen, illamående,hjärtklappning, yrsel och skakning. självklart gör denna känsla dig rädd och oftast tror man att man kommer att dö vilket ofta kan leda till att man gråter.
andra gånger har jag fått overklighetskänslor, yrsel, hjärtklappning.
Vi kan säga såhär:
I kroppen finns det ett varnings system "stanna eller fly"
Jag brukar jämföra det med adrenalin, fast en sån adrenalin ckock du kan få om du tex har varit med om att du nästan blivit påkörd av en buss eller bil eller en annan situation där du känt "shiit nu dör jag, nu kommer jag att dö" på allvar.
Som människor som lurat döden tex suttit i ett flyglan som kommer krach landa men dom lyckades överleva.
tänk dig den känslan dom människorna har när dom inser att nu är deras tid kommen...
den känslan får du när du får en panikattack.
När man har panikångest löser varningssystemet ut sig av sig själv. i situationer som vanliga människor tänker som vardagliga. Tex, Affärer, buss, bil, tåg,båt, i köer, i folkmassor osv
och skräcken man känner när just de systemet sätter igång är nu kommer jag att dö.
Så det är väl inte så konstigt egentligen alla gånger jag sprungit "över" människor bara för att komma ut ur affären.
jag kan skratta åt vissa av grejjerna jag gjort när jag flytt i panik nu efteråt men just då är det något man inte önskar någon.
oj nu blev de lite mer än svar på det men men :P
Sanna:
jag har en liten fråga..
när du får paniken hur är det då? asså skakar du eller faller man i en gråt-attack?
har alltid undrat vad exagt det är som händer.. förstår fullständigt om du inte vill svara. kram sanna
Det första jag vill säga e att det är olika från person till person vad som händer och det är ofta olika från attack till attack om man säger så när man får en panikattack.
Jag har haft olika från attack till attack, och jag vet med mig att många andra har det med.
men de som ofta kommer hos mig är att jag får svårt att andas, klump i magen, illamående,hjärtklappning, yrsel och skakning. självklart gör denna känsla dig rädd och oftast tror man att man kommer att dö vilket ofta kan leda till att man gråter.
andra gånger har jag fått overklighetskänslor, yrsel, hjärtklappning.
Vi kan säga såhär:
I kroppen finns det ett varnings system "stanna eller fly"
Jag brukar jämföra det med adrenalin, fast en sån adrenalin ckock du kan få om du tex har varit med om att du nästan blivit påkörd av en buss eller bil eller en annan situation där du känt "shiit nu dör jag, nu kommer jag att dö" på allvar.
Som människor som lurat döden tex suttit i ett flyglan som kommer krach landa men dom lyckades överleva.
tänk dig den känslan dom människorna har när dom inser att nu är deras tid kommen...
den känslan får du när du får en panikattack.
När man har panikångest löser varningssystemet ut sig av sig själv. i situationer som vanliga människor tänker som vardagliga. Tex, Affärer, buss, bil, tåg,båt, i köer, i folkmassor osv
och skräcken man känner när just de systemet sätter igång är nu kommer jag att dö.
Så det är väl inte så konstigt egentligen alla gånger jag sprungit "över" människor bara för att komma ut ur affären.
jag kan skratta åt vissa av grejjerna jag gjort när jag flytt i panik nu efteråt men just då är det något man inte önskar någon.
oj nu blev de lite mer än svar på det men men :P
gooodis
jag ska egentligen sova nu men jag har panik så de får la bli senare.
har tryckt i mig lugnande så jag hoppas att det ger med sig snart.
2 ggr på en vecka har jag haft attacker så jag slocknat av utmattning, de e inte kul.
Men skamm den som ger sig, jag ska bli av med denna skit men just nu verkar de som att den inte alls vill jobba med mig utan mest jobbar sig emot mig.
det blir nog bättre när jimmy kommer så jag slipper vara ensam på kvällarna och nätterna, de e då paniken för mig e som värst. usch.
idag har la inte hänt så mycket, jag har haft en arg baso i telefonen ;) han va arg på mig haha.
så har det mest blivit att spela xbox , jag har spelat de hela dagen om jag tänker efter. de e så kul så jag kan inte sluta när jag väl börjar juh.
men i morgon ska jag ringa brorsan och följa med till dom 3 bröderna bus och leka av mig lite ^^
ska köpa choklad i morgon med jag är så sugen på godis. helt sjukt sugen på de men har juh fan inget :/
mitt sockerberoende e bra för mig :D måste äta godis och bli tjock :D
har tryckt i mig lugnande så jag hoppas att det ger med sig snart.
2 ggr på en vecka har jag haft attacker så jag slocknat av utmattning, de e inte kul.
Men skamm den som ger sig, jag ska bli av med denna skit men just nu verkar de som att den inte alls vill jobba med mig utan mest jobbar sig emot mig.
det blir nog bättre när jimmy kommer så jag slipper vara ensam på kvällarna och nätterna, de e då paniken för mig e som värst. usch.
idag har la inte hänt så mycket, jag har haft en arg baso i telefonen ;) han va arg på mig haha.
så har det mest blivit att spela xbox , jag har spelat de hela dagen om jag tänker efter. de e så kul så jag kan inte sluta när jag väl börjar juh.
men i morgon ska jag ringa brorsan och följa med till dom 3 bröderna bus och leka av mig lite ^^
ska köpa choklad i morgon med jag är så sugen på godis. helt sjukt sugen på de men har juh fan inget :/
mitt sockerberoende e bra för mig :D måste äta godis och bli tjock :D
possitivitet
GUD, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra.
mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Jag vill det så gärna....
Nu blev det en kväll jag tänker för mycket igen.
Fast på bra grejjer. tex, strategier på hur jag ska försöka komma vidare i livet och hur jag ska bli en ännu bättre människa. Försöka förstå och lämna de mesta delarna bakom mig.
possitivitet e det bästa för min kropp och psyke.
Man måste försöka släppa all negativitet som finns runt omkring och se det possitiva. 
Panikångest! Tips & Trix!
Jag och Jimmy satt och prata om paniken här om kvällen och kom då på en väldigt bra sak jag ville skriva i bloggen.
för dom som har panikångest kan det vara intressant att läsa :)
Det är alltså hur man kan se panikångesten, jag fick lära mig detta när jag gick KBT
Hur paniken växer:
Man kan se panikångest som en tiger.... först är den liten och söt men matar man den blir den tillslut stor och farlig..
Det dom menar med det är att paniken är liten i början men för varje gång du viker undan, springer iväg och inte stannar kvar på platsen där det känns hemskt så matar du tigern. när du matat den tillräckligt mycket är den fullvuxen och riktigt farlig.
När paniken krymper:
Då kan man se paniken som en lök.
En lök är uppbyggd av lager, se dom lagrerna som paniken.
För varjegång du lyckas stanna kvar och vänta ut paniken där attacken kommer tills du inte blir rädd för den platsen mer så försvinner ett lager på löken. När du tillslut inte skräms av attackerna och kan kontrollera dom så har du lyckats skala av så många lager på den löken att bara det sista lilla "fröet" i löken är kvar.. kasta bort den :)
Träning:
Jag skulle kunna skriva hundra sidor om hur man bäst kan träna bort sin rädsla men tiden finns inte :(
Det första alla borde få veta som har panikångest är att det går att bli frisk!
Jag har tränat stenhårt i 1år nu och är ungefär halvvägs på min resa igenom detta helvete och jag tänkte dela med mig av hur jag har gjort osv. Jag har varit en sådan person som vet hur jag skulle göra men inte vågade ta steget över den där kanten.
Många tjatade på mig att jag var tvungen att gå ut, jag var tvungen att göra si eller så.
Men det resulterade i att jag blev mer tillbaka dragen och stressad och fick mer ångest över det som väntade mig.
1. Den dagen JAG var redo var den dagen jag tog första steget mot min frihet. Jag tog steget när jag kände att "okej nu är det dax, nu är jag så pass stark" Inte för att folk tjatade på mig, jag hatade det.
2. Små steg är viktiga och att skynda långsamt. Mitt första mål när jag började träna var att klara av att gå upp till en skyllt där skogen började. det var ca 150 meter. Jag gick långsamt och kände paniken komma... då stannade jag... och väntade.. jag vände inte tillbax utan lät attacken ha sin gång. jag kollade runt på allt som fanns att titta på.. haha fast det fanns juh knappt nått men jag kände att det var viktigt att inte tappa kontrollen och inte känna efter var paniken var nånstanns.
Efter ca 10 min hade paniken lagt sig då fortsatte jag gå... jag kände paniken komma och jag stannade på en gång och gjorde samma sak igen tills den var helt borta.
tillslut kom jag upp till skylten och som belöning fick jag gå hem igen.
jag kunde kanske få 4 st på sin höjd dom första gångerna jag gick till den där skylten.
Det viktigaste i detta är att sätta upp ett fast mål (som jag med skylten) jag gick inte dit 1 ggn.
utan varjegång gick jag dit och hem 3 gånger efter varandra. tills den dagen jag kunde gå till den där skylten utan att vara rädd att gå dit.
Efter jag klarade den skylten gick jag dit igen men la på kanske ca 200 meter och gick tills jag inte var rädd längre.
man måste träna varjedag.
så man kan skapa sina egna mål men du ska inte gå dit du vet att du inte är rädd. du ska alltså möta panikångesten.
sen började jag träna med att åka bil med Jimmy och vi satte mål att åka bil ist och åkte till affärer och ibland väntade jag i bilen och ibland fick vi vänta ut paniken.
detta är något man får lära sig på KBT.
Jag skrev nyss att man måste möta och varför gick jag då inte med in jo detta är någonting man oxå lär sig¨,
man sätter paniken på en skala 0-100
0=ingen panik
100= den värsta attacken jag vart med om.
dom gånger jag suttit kvar eller vart tvungen att ge med mig med paniken är dom gånger paniken legat över 80, det är dom gånger paniken lyckats tagit sig till stället jag inte klarar av.
men ligger paniken under 80 så stannar jag alltid kvar.
men detta system med skalor osv bör man nog endast andvända när man gått eller går KBT
för jag är ingen psykolog eller läkare.
3. Jag hade och har än idag några säkerhets grejjer för mig.
dom kan ses som skrattretande men har man inte nån trygghet skaffar man sig ofta säkerhetsåtgärder själv, Ibland gör man det utan att tänka på det.
Först så var det att ha med sig papper i bilen.. varför? jo jag var rädd att blöda näsblod.. (jag började aldrig blöda näsblod)
sen blev det en påse varför? jo jag kunde juh spy (jag spydde aldrig)
nu är det bil nycklar som gäller och dom har vart med från och till under hela resans gång. jag måste ibland ha bil nycklarna, då vet jag att jag kan springa ut till bilen när jag vill.
Sen har jag Oftast med mig vatten det har kommit nu på senare. det är en säkerhet som knappt nån frågat mig om och jag har säkerligen sagt att det är för medicinens skull.. visst det är det oxå men det är i första hand ifall de skulle kännas konstigt i halsen och jag måste dricka något, annars blir jag rädd.
dessa säkerhets grejjer ska man inte ha och bör vänja sig av med dom. Men de gör man la med tiden, jag gör det när jag är redo för det.
4. En annan grej jag fått lära mig e avslappning och andning. men jag andvänder mig inte mycket av de för jag tycker det känns obehagligt. När man får panik andas man med halsen visste du inte de kolla nästa gång :P
man ska lära sig andas med magen ist och alla vet väl hur man gör de antar jag? lungt ska man andas inte hyperventilera utan man ska ta kontroll över det med.
Själv andvänder jag mig som sagt inte av de med magen. jag försöker andas lungt utan att puta ut magen och grejja. långa djupa andetag och ibland även nypa mig själv i händerna för då går tankarna på smärtan ist för paniken. jag brukar även spela eller kolla tv om de finns nån i närheten.
Nu orkar jag inte skriva mer men tanken i slutet är att man ska kunna få en panikattack utan att bli rädd för den och utan alla säkerhetsgrejjerna som vatten, nycklar. tv och spel. och utan allt nypande i händerna :)
för dom som har panikångest kan det vara intressant att läsa :)
Det är alltså hur man kan se panikångesten, jag fick lära mig detta när jag gick KBT
Hur paniken växer:
Man kan se panikångest som en tiger.... först är den liten och söt men matar man den blir den tillslut stor och farlig..
Det dom menar med det är att paniken är liten i början men för varje gång du viker undan, springer iväg och inte stannar kvar på platsen där det känns hemskt så matar du tigern. när du matat den tillräckligt mycket är den fullvuxen och riktigt farlig.
När paniken krymper:
Då kan man se paniken som en lök.
En lök är uppbyggd av lager, se dom lagrerna som paniken.
För varjegång du lyckas stanna kvar och vänta ut paniken där attacken kommer tills du inte blir rädd för den platsen mer så försvinner ett lager på löken. När du tillslut inte skräms av attackerna och kan kontrollera dom så har du lyckats skala av så många lager på den löken att bara det sista lilla "fröet" i löken är kvar.. kasta bort den :)
Träning:
Jag skulle kunna skriva hundra sidor om hur man bäst kan träna bort sin rädsla men tiden finns inte :(
Det första alla borde få veta som har panikångest är att det går att bli frisk!
Jag har tränat stenhårt i 1år nu och är ungefär halvvägs på min resa igenom detta helvete och jag tänkte dela med mig av hur jag har gjort osv. Jag har varit en sådan person som vet hur jag skulle göra men inte vågade ta steget över den där kanten.
Många tjatade på mig att jag var tvungen att gå ut, jag var tvungen att göra si eller så.
Men det resulterade i att jag blev mer tillbaka dragen och stressad och fick mer ångest över det som väntade mig.
1. Den dagen JAG var redo var den dagen jag tog första steget mot min frihet. Jag tog steget när jag kände att "okej nu är det dax, nu är jag så pass stark" Inte för att folk tjatade på mig, jag hatade det.
2. Små steg är viktiga och att skynda långsamt. Mitt första mål när jag började träna var att klara av att gå upp till en skyllt där skogen började. det var ca 150 meter. Jag gick långsamt och kände paniken komma... då stannade jag... och väntade.. jag vände inte tillbax utan lät attacken ha sin gång. jag kollade runt på allt som fanns att titta på.. haha fast det fanns juh knappt nått men jag kände att det var viktigt att inte tappa kontrollen och inte känna efter var paniken var nånstanns.
Efter ca 10 min hade paniken lagt sig då fortsatte jag gå... jag kände paniken komma och jag stannade på en gång och gjorde samma sak igen tills den var helt borta.
tillslut kom jag upp till skylten och som belöning fick jag gå hem igen.
jag kunde kanske få 4 st på sin höjd dom första gångerna jag gick till den där skylten.
Det viktigaste i detta är att sätta upp ett fast mål (som jag med skylten) jag gick inte dit 1 ggn.
utan varjegång gick jag dit och hem 3 gånger efter varandra. tills den dagen jag kunde gå till den där skylten utan att vara rädd att gå dit.
Efter jag klarade den skylten gick jag dit igen men la på kanske ca 200 meter och gick tills jag inte var rädd längre.
man måste träna varjedag.
så man kan skapa sina egna mål men du ska inte gå dit du vet att du inte är rädd. du ska alltså möta panikångesten.
sen började jag träna med att åka bil med Jimmy och vi satte mål att åka bil ist och åkte till affärer och ibland väntade jag i bilen och ibland fick vi vänta ut paniken.
detta är något man får lära sig på KBT.
Jag skrev nyss att man måste möta och varför gick jag då inte med in jo detta är någonting man oxå lär sig¨,
man sätter paniken på en skala 0-100
0=ingen panik
100= den värsta attacken jag vart med om.
dom gånger jag suttit kvar eller vart tvungen att ge med mig med paniken är dom gånger paniken legat över 80, det är dom gånger paniken lyckats tagit sig till stället jag inte klarar av.
men ligger paniken under 80 så stannar jag alltid kvar.
men detta system med skalor osv bör man nog endast andvända när man gått eller går KBT
för jag är ingen psykolog eller läkare.
3. Jag hade och har än idag några säkerhets grejjer för mig.
dom kan ses som skrattretande men har man inte nån trygghet skaffar man sig ofta säkerhetsåtgärder själv, Ibland gör man det utan att tänka på det.
Först så var det att ha med sig papper i bilen.. varför? jo jag var rädd att blöda näsblod.. (jag började aldrig blöda näsblod)
sen blev det en påse varför? jo jag kunde juh spy (jag spydde aldrig)
nu är det bil nycklar som gäller och dom har vart med från och till under hela resans gång. jag måste ibland ha bil nycklarna, då vet jag att jag kan springa ut till bilen när jag vill.
Sen har jag Oftast med mig vatten det har kommit nu på senare. det är en säkerhet som knappt nån frågat mig om och jag har säkerligen sagt att det är för medicinens skull.. visst det är det oxå men det är i första hand ifall de skulle kännas konstigt i halsen och jag måste dricka något, annars blir jag rädd.
dessa säkerhets grejjer ska man inte ha och bör vänja sig av med dom. Men de gör man la med tiden, jag gör det när jag är redo för det.
4. En annan grej jag fått lära mig e avslappning och andning. men jag andvänder mig inte mycket av de för jag tycker det känns obehagligt. När man får panik andas man med halsen visste du inte de kolla nästa gång :P
man ska lära sig andas med magen ist och alla vet väl hur man gör de antar jag? lungt ska man andas inte hyperventilera utan man ska ta kontroll över det med.
Själv andvänder jag mig som sagt inte av de med magen. jag försöker andas lungt utan att puta ut magen och grejja. långa djupa andetag och ibland även nypa mig själv i händerna för då går tankarna på smärtan ist för paniken. jag brukar även spela eller kolla tv om de finns nån i närheten.
Nu orkar jag inte skriva mer men tanken i slutet är att man ska kunna få en panikattack utan att bli rädd för den och utan alla säkerhetsgrejjerna som vatten, nycklar. tv och spel. och utan allt nypande i händerna :)
Trevlig dag slutar med panik
Therese kom hit vid 15 då jag precis skulle slänga i mig frukost :P
ja jag vet att de e sent att käka frukost då men jag får äta frukost och sova hur och när jag vill i MIN lägenhet :)
Vi skulle till Lindesberg och hämta Linda vid 16 så jag fick slänga i mig frukost och kasta mig in i duschen så åkte vi.
Så var vi inne på lidel för dom skulle köpa godis och dricka till något barn disco dom anordnar.
Sen blev det att åka tillbax till Örebro för att gå på kalas :D
Fredrik fyllde år så vi var bjudna :D
jag träffa massa folk som jag inte sett på ett tag så det var trevligt så bjöds det på smörgåstårta och grejjer *mumms* jag kunde inte äta speciellt mycket pga panikångesten men det gick bra :)
både Therese och Fredrik e så söta, frågade hela tiden hur det gick och om jag mådde bra och så.
Till och med Fredriks mamma frågade hur det går för mig med lägenheten och allt, alla e så snälla :D
Jag klarar juh av mer saker nu men jag tycker endå det e bra att man frågar mig hur det går.
och när jag ska åka någonstanns så går det oftast bra så länge jag har koll på vart vi ska och att bilen finns inärheten.
jag hade ingen panikalls under hela eftermiddag och kvällen *stolt*
Ja just det jag måste berätta en annan sak :D
Jag är as stolt och glad för Jimmy har vunnit helt nya högtalare förstärkare med inbyggd dvd och grejjer :D
Dom ringde han idag och berättade att han vunnit. det var en tävling han deltog i i typ september när han var på Hifi mässa.
så mycket tid som han lägger ner dagligen på sina hifi forum och hjälper folk med högtalar problem och grejjer .
och så mycket tidningar han premunerat och köpt om hifi och hemmabio.
lätt att han har några tusen hemma haha de ligger tidningar om det ÖVERALLT hemma hos han.
Jimmy e helt övergrym på Hifi. jag skulle lätt sätta lappar på att han e en av dom bästa i sverige när det kommer till det :D
Jag är verkligen jätte glad för hans skull, han var helt klart värd detta.
det blir svårt att ge något i julklapp som överstiger det :)
Men paniken kom nu ist. jävla fan!!!!
men jag har tryckt i mig lugnande medicin och tog in datan i sovrummet och har spelat lite nu så jag tror den lägger sig snart .hoppas jag.
Jävla Depression och Ångest!
Självklart skulle det trilla ner från inget alls.
Jag hatar att det blir så här jämt, måste jag vara sjuk.
Kan jag inte bara få vara glad och lycklig och frisk, det jag vill istället.
Men nej istället ska jag bli ledsen av inget alls? få massa bajs attacker och må dåligt.
Ibland funderar jag för mycket, eller nej föresten jag funderar jämt.
Ibland verkar det som att mina dagar endast går ut på att tänka för mycket.
Omedvetet kan jag sitta i timmar och bara fundera..
Jag kan fundera på saker som:
Tänk om det händer.
Tänk om det blir så.
Om jag inte gjort så så kanske.
Om jag inte gått dit så kanske.
Tänk om dom tycker illa om mig.
Tänk om jag gjorde fel där.
Tänk om dom tycker jag e töntig.
Tänk om det är si eller så...
...JÄMT...
Tycker jag synd om mig själv?
När jag funderar på det tror jag inte det... hur tänker man om man tycker synd om sig själv?
Jag funderar inte på hur synd det är om mig, varför skulle jag göra det?
Jag tycker bara att det e jobbigt med sättet jag lever på och hur jag mår.
Jag trivs inte alls med livet jag lever men försöker mitt bästa för att göra det annorlunda.
Jag har aldrig upplevt att någon sagt till mig att jag tycker synd om mig själv så jag antar att jag inte gör det heller.
Dom ser att jag försöker och det är väl bra det.
Just nu känns det ensamt i mig och jag känner mig ledsen och har ångest.
Jag försöker mitt bästa men jag når aldrig dit jag vill och jag ser oftast de som att andra tittar bort och ser mig som ett misslyckat missfoster som borde dö istället för att se mig i mina ögon.
Ibland känns det så, som att jag vill dö och det är saker som har kommit tillbax väldigt starkt nu efter jag flyttat.
Jag har pratat med psyk och sitter på kö för att få komma dit, men det är juh som att vänta en evighet i ett bäcksvart rum.
Jag vill må bra men det är svårt att vara glad när min hjärna vill att jag ska vara ledsen.
Jag vill så mycket men det går inte.
Jag hatar att det blir så här jämt, måste jag vara sjuk.
Kan jag inte bara få vara glad och lycklig och frisk, det jag vill istället.
Men nej istället ska jag bli ledsen av inget alls? få massa bajs attacker och må dåligt.
Ibland funderar jag för mycket, eller nej föresten jag funderar jämt.
Ibland verkar det som att mina dagar endast går ut på att tänka för mycket.
Omedvetet kan jag sitta i timmar och bara fundera..
Jag kan fundera på saker som:
Tänk om det händer.
Tänk om det blir så.
Om jag inte gjort så så kanske.
Om jag inte gått dit så kanske.
Tänk om dom tycker illa om mig.
Tänk om jag gjorde fel där.
Tänk om dom tycker jag e töntig.
Tänk om det är si eller så...
...JÄMT...
Tycker jag synd om mig själv?
När jag funderar på det tror jag inte det... hur tänker man om man tycker synd om sig själv?
Jag funderar inte på hur synd det är om mig, varför skulle jag göra det?
Jag tycker bara att det e jobbigt med sättet jag lever på och hur jag mår.
Jag trivs inte alls med livet jag lever men försöker mitt bästa för att göra det annorlunda.
Jag har aldrig upplevt att någon sagt till mig att jag tycker synd om mig själv så jag antar att jag inte gör det heller.
Dom ser att jag försöker och det är väl bra det.
Just nu känns det ensamt i mig och jag känner mig ledsen och har ångest.
Jag försöker mitt bästa men jag når aldrig dit jag vill och jag ser oftast de som att andra tittar bort och ser mig som ett misslyckat missfoster som borde dö istället för att se mig i mina ögon.
Ibland känns det så, som att jag vill dö och det är saker som har kommit tillbax väldigt starkt nu efter jag flyttat.
Jag har pratat med psyk och sitter på kö för att få komma dit, men det är juh som att vänta en evighet i ett bäcksvart rum.
Jag vill må bra men det är svårt att vara glad när min hjärna vill att jag ska vara ledsen.
Jag vill så mycket men det går inte.
En sån dag ingen vill ha...
Jag känner mig ledsen i hjärtat på något sätt.
Jag har en del hemlängtan, saknar min lägenhet lite och några vänner.
Jag vill träffa mina brorsbarn, Jenny och Tobbe.
Idag blev väl en sån där depp dag tyvärr.
Det jag är mest less på just nu är alla löften som ges till mig som aldrig kan hållas.
säger man att man lovar något heligt och dyrt ska man väl inte bryta löftet om och om igen.
sen om man säger förlåt för det ska man väl mena det tycker jag?
När någon säger förlåt till mig så vill jag juh att personen ska mena det och aldrig göra så emot mig igen.
Det tycker jag är ett rätt sätt, vad har man lärt sig av det annars lixom?
Du vet exakt vem du är men för din skull säger jag inte ditt namn.
Jag kan knappt hålla räkningen längre på hur många gånger du svikit mig och jag väljer att titta bort nu.
Du spottade på meningen med respekt, förståelse och tillit...
Jag klarar mig bättre utan dig och dina ihåliga löften.
Min gräns är nådd nu och jag vill inte bli sårad längre av dig så jag går nu.
I dont fake what i say to you, you fake what you say to me.
Just like a drug.
Jag har en del hemlängtan, saknar min lägenhet lite och några vänner.
Jag vill träffa mina brorsbarn, Jenny och Tobbe.
Idag blev väl en sån där depp dag tyvärr.
Det jag är mest less på just nu är alla löften som ges till mig som aldrig kan hållas.
säger man att man lovar något heligt och dyrt ska man väl inte bryta löftet om och om igen.
sen om man säger förlåt för det ska man väl mena det tycker jag?
När någon säger förlåt till mig så vill jag juh att personen ska mena det och aldrig göra så emot mig igen.
Det tycker jag är ett rätt sätt, vad har man lärt sig av det annars lixom?
Du vet exakt vem du är men för din skull säger jag inte ditt namn.
Jag kan knappt hålla räkningen längre på hur många gånger du svikit mig och jag väljer att titta bort nu.
Du spottade på meningen med respekt, förståelse och tillit...
Jag klarar mig bättre utan dig och dina ihåliga löften.
Min gräns är nådd nu och jag vill inte bli sårad längre av dig så jag går nu.
I dont fake what i say to you, you fake what you say to me.
Just like a drug.
Min första panikattack + fakta
Jag ska försöka att inte skriva så långa inlägg för jag vet själv hur tråkigt det kan bli att sitta och läsa mycket :P
Fast det kanske bara är jag ?
det jag vill få fram här e just min första panikattack och fakta om panikångest och agorafobi sen kommer jag blogga som vanligt framöver...
Så....
När jag tänker efter riktigt noga så har jag nog haft panikångest längre än 8år.
Men den starkaste och nog den panikattacken som jag kan relatera till en fösta attack fick jag när jag var 16 år.
jag kommer aldrig glömma den stunden i mitt liv, jag vet att det var det värsta som jag varit med om.
Jag var i skolan, jag och en polare vi bestämde oss för att ta 5 minuter för att gå ut och röka.
När vi var klara så skulle vi gå tillbaks till klassrummet vi hade rätt långt att gå. 5 våningar, ca 20 trappsteg i varje våning.
När jag hade kommit till hälften fick jag en ilning som man kan få i tänderna fast i ryggraden.
Samtidigt så kändes det som jag gick på skumgummi och allting snurrade runt och jag fick svårt att andas.
Så min kompis fick hjälpa mig upp för de sista trappstegen och ropade på vår lärare så jag fick lägga mig i en soffa. Efter ett tag släppte yrseln men jag hade svårt att andas och var väldigt omskakad och chockad över den skrämmande känslan jag fick så jag bestämde mig rätt snabbt för att åka hem.
Jag fick åka buss hem och jag kommer ihåg den stressande känslan jag hade i kroppen enda till bussen började åka hemmåt då släppte allting jag kände och jag kunde inte förstå riktigt vad som hade hänt eller ens varför det hände.
Det var min första panikattack...
här e fakta om Panikångest. paniksyndrom, och agorafobi: http://www.sps.nu/panikangest/
Här är fakta om KBT (kognitiv beteende terapi) som jag gick i 2 års tid: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_beteendeterapi
jag kan säga utifrån min egna erfarenhet att KBT är det enda som kan hjälpa dig bli fri panikångesten!
Fast det kanske bara är jag ?
det jag vill få fram här e just min första panikattack och fakta om panikångest och agorafobi sen kommer jag blogga som vanligt framöver...
Så....
När jag tänker efter riktigt noga så har jag nog haft panikångest längre än 8år.
Men den starkaste och nog den panikattacken som jag kan relatera till en fösta attack fick jag när jag var 16 år.
jag kommer aldrig glömma den stunden i mitt liv, jag vet att det var det värsta som jag varit med om.
Jag var i skolan, jag och en polare vi bestämde oss för att ta 5 minuter för att gå ut och röka.
När vi var klara så skulle vi gå tillbaks till klassrummet vi hade rätt långt att gå. 5 våningar, ca 20 trappsteg i varje våning.
När jag hade kommit till hälften fick jag en ilning som man kan få i tänderna fast i ryggraden.
Samtidigt så kändes det som jag gick på skumgummi och allting snurrade runt och jag fick svårt att andas.
Så min kompis fick hjälpa mig upp för de sista trappstegen och ropade på vår lärare så jag fick lägga mig i en soffa. Efter ett tag släppte yrseln men jag hade svårt att andas och var väldigt omskakad och chockad över den skrämmande känslan jag fick så jag bestämde mig rätt snabbt för att åka hem.
Jag fick åka buss hem och jag kommer ihåg den stressande känslan jag hade i kroppen enda till bussen började åka hemmåt då släppte allting jag kände och jag kunde inte förstå riktigt vad som hade hänt eller ens varför det hände.
Det var min första panikattack...
här e fakta om Panikångest. paniksyndrom, och agorafobi: http://www.sps.nu/panikangest/
Här är fakta om KBT (kognitiv beteende terapi) som jag gick i 2 års tid: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_beteendeterapi
jag kan säga utifrån min egna erfarenhet att KBT är det enda som kan hjälpa dig bli fri panikångesten!
